Tillbaka i Sverige

I måndags kom vi till Sverige. Det var en jobbig resa. Planet startade kl 18.55 ifrån Montreal och resan över atlanten tar mer än sex timmar. Dom serverar middag på planet och innan man har ätit upp och druckit kaffe så hinner klockan bli nio. Efter det försöker alla varva ner, och vid midnatt, precis när man känner att är nära att somna in, då tänder dom ljusen och börjar servera frukost, för då är det bara en dryg timme kvar till landning i Amsterdam.
Pojkarna sov dock på planet men inte mer än ett par timmar. Det räckte dock för att dom skulle kunna posera lite framför kameran på Amsterdams flygplats:

På flygresan från Amstedam till Stockholm blev det Tuijas tur att drabbas av magsjukan. Det blev en jobbig resa för henne. Efter att vi landat i Sundsvall så tog vi taxi till hotell Clarion. På tisdagen var jag och hämtade nycklarna till våran nya lägenhet på ludvigsbergsvägen, och dagen efter kom flyttfirman och lastade in 170 stycken flyttkartonger m.m. Det blev lite trångt, men efter att ha ägnat torsdagen och fredagen åt att packa upp så börjar man kunna ta sig fram i alla fall. Men det ser fortfarande ut som ett bombnedslag. Senast måndag måste vi checka ut från hotellet så det är bara att jobba på.
En positiv överrasking var att mitthem hade ordnat röjning i skogen utanför lägenheten så det blev riktigt bra utsikt. Här är en inte så bra bild på den riktigt bra utsikten, tagen ifrån vardagsrumsfönstret:

Sista kvällen i Montreal

I morgon flyger vi hem. Det har blivit mycket "sista" dom senaste dagarna. I torsdags var det min sista arbetsdag hos Ericsson. jag har jobbat nästan 12 år hos Ericsson, så det känns lite tråkigt. Ericsson har varit en mycket bra arbetsgivare. Så fr.o.m. nu så är jag officiellt arbetslös. Jag tror inte det blir speciellt länge dock. Jag har kontaktat några företag i Sundsvall och alla säger att dom tänker anställa och att jag är välkommen på intervju, så jag tror inte det blir något problem att hitta ett nytt jobb. Här är en bild på mig och Lukas framför Ericsson vattencistern som står intill kontoret.

I torsdags var även Lukas sista dag på sitt dagis. Det firades med presenter till Penka, Lukas dagisfröken, och Mariska, Lukas favorit kompis på dagiset. Lukas fick flera presenter av dom andra. Mariska som är ett år äldre än Lukas hade svårt att hålla tårarna borta, hon tyckte att vi skulle komma och hälsa på när hon fyller år senare i december.
Även om det var ett trevligt möte med alla barnen på dagiset så fick det en otrevlig konsekvens. Lukas åkte på magsjuka, han spydde hela natten. Dagen efter fick vi veta att alla barn utom ett på dagiset hade åkt på samma sak. Idag trodde vi att allt var över men när vi gick på stan så fick plötsligt Ludde en attack och började spy i barnvagnen. Han har spytt några gånger till men nu sover han i alla fall. Vi får väl se om Tuija och jag också drabbas. Antagligen kommer det lagom till vi skall kliva på planet.
Här är en bild på busarna bara en timme innan Luddes attack.

Så kommer jag att sakna Montreal? Ja, det är ingen tvekan om det. Vissa saker är bättre här men det finns även saker som är sämre. Jag kommer att sakna alla festivaler som sker under sommaren, och alla föreställningar och shower som går i dom stora arenorna. Jag kommer att sakna vädret, värmen på sommaren, den höga luftfuktigheten, och skillnaden när det gäller dagsljus under vinterhalvåret. Jag kommer att sakna artigtheten hos människorna, det är lite svårt att beskriva, men människorna här är verkligen artigare än vi svenskar, dom hälsar, ber om ursäkt, sträcker ut en hjälpande hand och visar hänsyn på ett annat sätt än svenskarna. Jag kommer även att sakna tillgången till alkohol, här i Quebec kan man gå till närmaste snabbköp och köpa en flaska vin eller en karta starköl. Här är en bild på mina favorit öl, ett märke som heter Unibroue, tillverkade här i Quebec.

En vecka kvar

Två veckor sedan senaste inlägget, jag har varit lite lat. Förra helgen var vi och såg på Radio City's Christmas Spectacular med 'the Rockettes'. Det är en show som går varje år i New York, men detta var första gången dom kom till Montreal. Det var en bra show för hela familjen, fast Ludde var mest intresserad av mammas godispåse.

Livet på hotellet är lite enformigt, men det går bra. Man saknar dock vissa saker. Har man ingen barnstol så får man skapa en.

Denna helg har det varit den årliga julparaden här i Montreal. Vi var där igen och tittade, både Lukas och Ludvig gillade det. Ungefär en timme håller den på och det är ganska packat med folk efter gatan så det är svårt att hitta en plats där barnen kan se något.

Semester i november

Jag har haft lite semester sparad så jag passade på att ta ut en dryg vecka i samband med flytten till hotellet. Flytten har gått ganska bra hittills. Pojkarna verkar trivas. Ludde säger "hemma" när vi kör in bilen i hotellets garage. Här är en bild på Ludde där han njuter av hotell livet. Nappflaskan i ena handen och en film på pappas handdator i den andra handen.

Förra helgen var det haloween, vi besökte marknaden i Atwater där man säljer massor med pumpor m.m. Vi köpte några små pumpor till grabbarna, här är en bild på Lukas vid ett av pumpa-stånden

Så vad har vi gjort under veckan som gått? Lite av varje, vi har försökt hitta aktiviteter som pojkarna tycker om. Det finns en hel del ställen med aktiviteter för barn. Vi har testat ett par och favoriten blev nog musee pour enfants. Dom hade bl.a. en riktig polisbil och en riktigt ambulans som barnen fick leka i. Dessutom fanns det dräkter som man kunde använda för att klä ut sig till t.ex. polis eller ambulansförare. Dom hade även olika rum med olika teman, bl.a. en mataffär, ett klassrum, en matsal, m.m. Här är Lukas utklädd till brandman.

Mariott Residence Inn

Ikväll rapporterar vi ifrån downtown i Montreal. Vi har nämligen flyttat in på hotellet där vi skall bo en månad. Det har varit lite intensivt denna vecka. Vi har försökt förbereda i lägenheten genom att städa ur så bra det går medan alla prylar är kvar. I morse kom flyttfirman och började packa. Dom är väldigt effektiva. Tre personer tog varsin våning och efter en 5-6 timmar var allting nerpackat i kartonger och plast. I morgon kommer dom tillbaka och lastar in allt i en container. Ludvig blev lite överrumplad av flyttgubbarnas framfart. När han i vanlig ordning skulle ta en banan som mellan mål och sätta sig i soffan för att se på tv så insåg han att något inte stämde. Han sa: "soffa botta?" och såg ut som ett frågetecken.
Efter ett tag åkte vi iväg och hämtade hyrbilen. Det blev en Chevrolet Impala. En sprillans ny, 2010 års model, som bara hade gått 41 km ifrån fabriken. Här är en bild på pärlan:

Lukas tyckte det var jätteroligt att åka i nya bilen, och han tyckte det var jätteroligt att flytta in på hotellet, men på kvällen när barnen skulle gå och lägga sig blev han lite besviken, han hade förväntat sig att vi skulle flyga flygplan också samma dag. Här är en bild på grabbarna i varsin kartong ifrån flyttfirman.

Trots att det är ett helt år sedan vi bodde på hotellet sist så är det flera i personalen som känner igen oss, dom kommer t.o.m. ihåg att när vi var här sist så var Ludde så liten att han kunde inte gå. Det är otroligt vad fort ett år kan gå. Här är en bild från balkongen på hotellet. Jag minns att jag tog en bild med samma motiv fast med Lukas när vi kom hit ifjol. Men nu är det Luddes tur:

Lukas pratar engelska

Jag har länge velat fånga Lukas engelska på film men det har aldrig gått speciellt bra. Han vägrar att göra det om man ber om det, så det gäller att passa på när tillfälle ges.
Idag lekte vi med bilbanan och Lukas tyckte det var jätteroligt. När han har riktigt roligt så brukar han kunna växla över till engelska, det gjorde han när vi körde bilbana och då passade jag på att filma. Här är filmen:

Nedräkningen fortsätter

Det känns som att nu går vi mest och räknar ner dagarna tills att vi skall flytta till hotellet. Detta är sista helgen, på torsdag kommer flyttfirman och packar ner alla prylarna i en container.
Vi har klarat av två veckor utan bil, det går ganska bra. Jag går med Lukas till dagis på morgonen, därefter tar jag bussen till närmaste tunnelbanestation och sedan tunnelbanan till jobbet. Resan tar ca 45 minuter i varje riktning, ca en och en halv timme varje dag bara för att ta sig till och från jobbet. Med bilen tog det ca 15 minuter i varje riktning så det är lite skillnad.
Det har börjat bli lite kallare här nu, ibland är det frost på bilrutorna på morgonen men medeltemperaturen ligger för närvarande runt 10 grader. Här är en bild på grabbarna i full mundering.

Lukas är en riktig 'tjejtjusare'. Hemma i Sverige hade han sin favorit, Linn, som han älskade att umgås med. Här i Montreal har han kilat stadigt med Ebba, och på sitt dagis här i Montreal gått och kärat ned sig i en liten pingla som heter Mariska. Han brukar ta med sig saker till dagis med motiveringen att han och Mariska skall leka med dom. Här är en bild på turtur duvorna: