Första inlägget

Ok, just nu verkar det faktiskt som att vi kommer att ge oss in i detta äventyr så då tänkte jag att det skulle vara trevligt att dokumentera det hela i en blogg. Främst för att det kan vara kul att ha kvar lite av dom tankar och funderingar som man hade när man upplevde det hela, men det kanske även finns andra som vill läsa.
Så vad är det då för äventyr jag pratar om? Jo, min arbetsgivare, Ericsson, har beslutat att
lägga ned utvecklingsavdelningen här i Sundsvall och flytta utvecklingen av den produkt vi jobbar med till Kanada. Det är lite tråkigt eftersom jag har jobbat hos Ericsson i 10 år och varit med sedan produkten skapades. Hursomhelst, Ericsson erbjuder ett begränsat antal långtids kontrakt för dom anställda här i Sundsvall och jag har anmält intresse.
Familjen var inte så svår att övertala som jag först trodde. Tuija, min fru, köpte iden ganska snabbt. Värre var det med äldsta dottern Elin som är 17 år, hon vägrade följa med eftersom hon har både pojkvän och kompisar här hemma. Först tänkte vi att Elin får stanna kvar i Sundsvall och bo hos sin mosters familj. Det lät som ett bra förslag, som alla inblandade verkade gilla, men när det började dra ihop sig för att skriva under kontraktet så ville jag ha lite "commitment" från mosterns famij, och då drog dom sig ur det hela. Både jag och min fru sökte med ljus och lyckta efter alternativa lösningar med hittade inga. Jag kände mig ganska uppgiven och ställde in mig på att jag måste tacka nej till detta erbjudande, men som tur var så berättade jag situationen för några av kollegorna på jobbet. Rycktet spred sig till högsta chefen som kom förbi och ville veta lite mer. Jag berättade som det var och tänkte inte mer på det, men dagen efter blev jag uppringd av personen i fråga och han undrade om det skulle kunna hjälpa till att övertala Elin att följa med om vi fick resa över hela familjen en vecka och känna på hur det är att leva i Kanada. Jag tackade naturligtvis ja, och tro det eller ej, t.o.m. Elin tyckte att det var en bra ide.
Så just nu väntar vi på att få ut nya pass till Tuija och vår yngsta son Ludvig som är fyra månader, samt att få veta vilket datum vi skall åka. Preliminärt så har vi sagt att vi åker om en och en halv vecka, d.v.s. söndagen den 13 juli.