Tyvärr är det lite svårt att följa med i själva loppet när man står så nära banan. Som tur är så fanns det stora tv skärmar på flera platser så att man kunde se lite av vad som händer. Hur som helst så var det i alla fall en upplevelse att stå nära banan när bilarna flyger förbi i full fart. Det är ett öronbedövande vrål som gör att hela kroppen vibrerar.
Redan i vintras hade jag planerat att jag och Lukas skulle gå och se detta men nu blev det inte så eftersom resten av familjen fortfarande är i Sverige. Nu har jag klarat av tre veckor ensam och jag längtar verkligen efter att dom skall komma tillbaka. På fredag kväll skall dom komma. Jag räknar dagarna.

1 kommentar:
Ja hua vad veckorna har gått fort. Nu ska gänget fara hemåt igen. :(
Det har varit jätte kul att ha haft dem här så länge. Kommer att sakna dem mycket sen. Så ta hand om er. Kram kram Eija med familj. :D
Skicka en kommentar